Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårt liv, och ingen av oss skall överleva denna
dag. Men inga fega tankar! Och tänken ej på
flykt. För den, som dör såsom en tapper kristen
riddare, skola paradisets portar öppna sig på vid
gavel. Bort därför med all försagdhet och höjom
på nytt vårt gamla stridsrop: Monjoie.
Ur tusen munnar skallade detta på nytt, och
inom kort störtade sig de båda härarna med
förnyat raseri emot varandra. Åter blandade sig
män och hästar om varandra, pansarskjortor
sprättades upp, lansar bräcktes och ryttare störtade
till marken. Liken lågo hoptals på marken, och
här och var syntes en stridshäst utan ryttare
skena kring på fältet med tyglarna hängande
lösa. Såsom förut banade sig Roland och Oliver
väg genom de tätaste fiendeskarorna, men de
utmattade fransmännen kämpade nu ej längre
med samma framgång som förut. Den ena efter
den andra av kejsar Karls paladiner sjönk sårad
eller döende till jorden. Snart återstodo blott
sextio riddare, bland dem Roland, Oliver och den
tappra ärkebiskop Turpin, vilken med svärd och
lans kämpat såsom den bästa riddare och
nedlagt. mången saracensk hövding. Då Roland
blickade tillbaka och såg, huru hans skara smält
ihop, kunde han ej tillbakahålla ett utrop av
smärta:
— Ack, suckade han, aldrig mera skola vi
återse vårt sköna Frankrike.
— Broder, svarade Oliver, sörj ej för det,
ty hur dagen än slutar, så få vi, som så länge
kämpat vid varandras sida, dock dö tillsammans,
och över den lotten vill jag icke klaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
