Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är de djärves vän. Dräp därför den gamla, och
min hand skall bliva belöningen för ditt mod.
På allt detta svarade den unga prinsen intet,
utan förblev stum såsom förut, men av den
vredesrodnad, som uppsteg på hans kinder, fann
kejsarinnan, att hon misstagit sig på honom och
att han aldrig skulle låna sig till de
skändligheter, hon föreslagit. Men han var nu herre
över hennes hemlighet och kunde när som helst
förråda hennes planer för kejsaren. En av dem
måste således gå under, och kejsarinnan beslöt
då att genom en djärv handling rädda sitt eget
liv ur faran. Hon slet i hast sönder sina kläder,
kastade håret i oordning, klöste sig med naglarna
i ansiktet, så att blodet började rinna, och
upphävde höga rop på hjälp. Vid dessa störtade
kejsaren och hans hovmän in i rummet, och den
falska kvinnan föll då genast ned för kejsarens
fötter och sade:
— 0, min herre, rädda mig från denna
skändliga förrädare. Så snart vi blivit ensamma
och jag med goda ord sökt förmå honom att
tala, upphörde han med sin tystnad, men endast
för att föreslå mig att mörda dig för att
sedermera bliva hans gemål. Då jag med förskräckelse
visade denna skändliga plan från mig, sökte han
att med hugg och slag tvinga mig att bliva
hans medbrottsling, och hade du icke kommit
till min hjälp, hade han säkert i sitt raseri
mördat mig.
Då kejsaren såg, huru illa hon var behandlad,
huru hennes kläder voro sönderslitna och hon
själv blodig, trodde han, vad hon sade, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
