Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Med våld, tänkte han, lär det väl icke
gå, men med list kanske det lyckas.
Med bävande hjärta smög han sig därefter
in i djurgården och fick där snart syn på galten,
som fnysande och med gnistrande ögon störtade
sig emot honom. Herden tog naturligtvis genast
till benen och lyckades att i sista stund rädda
sig upp i en ek. Men vildgalten ville icke släppa
sitt rov, utan gick runt omkring trädet och
väntade blott på, att herden skulle tröttna och falla
ned. I denna sin nöd kom den stackars herden
att tänka på, att ekollon är den föda, som svin
tycka mest om, och han började därför att från
grenarne samla så många han kunde och kasta
ned till galten, som lät sig väl smaka och åt så
länge, att han blev däst och sömnig. För att
ändå icke släppa herden ur sikte, lade han sig
ned vid ekens fot för att vakta på denne. Men
herden, som var slug och märkte galtens
sömnighet, släppte sig försiktigt ned för grenarne, till
dess han med ena handen kunde nå galten.
Därpå började han sakta att klia honom i nacken,
så att odjuret så småningom somnade in. Då
nu galten icke längre märkte något, halade sig
herden ned på marken, så tyst han kunde, drog
sin kniv och stötte den i galtens hjärta. På så
sätt vann han kejsarens dotter och kejsarens rike.
— Har du, fortsatte kejsarinnan, förstått
meningen med denna berättelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
