Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
predikade om allt det förtryck, som de kristna
där nödgades utstå av de grymma saracenerna.
Denna predikan grep greven så, att han beslöt
att taga korset samt resa till det heliga landet
för att kämpa mot de otrogna. Hans maka sökte
förgäves att avråda honom.
— Dit hava, sade hon, så många riddare
dragit före dig, och intet hava de dock kunnat
uträtta. Stanna därför i ditt hem, där du är
lycklig och där du har ett lika gott tillfälle att
öva dig i ridderliga idrotter.
— Dessa bevekelsegrunder, svarade greven,
äro själviska, och jag vill nu icke se på min
egen fördel, utan på hela kristenhetens. Den
fordrar att varje riddare offrar liv och blod för
den heliga gravens befrielse, och om än andra
svika sin plikt, vill jag icke göra det.
— Gud förbjude att jag skulle söka avhålla
dig från det du själv anser vara rätt. Res då,
om du det så vill, och tag din makas
välönskningar med dig på färden. Håll dig såsom en
tapper och ärlig riddare. Mina böner skola
ständigt följa dig.
Greven gjorde sig därefter i ordning för
resan och skildes icke utan svårighet från sin
gemål, som under strida tårar tog farväl av
honom. Färden gick lyckligt, men redan i den
första strid, i vilken greven deltog, råkade han
i olycka och blev tillfångatagen. Jämte några
andra kristna riddare fördes han då bort till
sultanens huvudstad, och där blevo de dennes
slavar. Greven fick under ett par år arbeta
hårdare än någon av hans egna dagakarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
