Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustrus ära, så skulle min ridderliga heder få en
outplånlig fläck och jag skulle aldrig mera våga
visa mig bland de mina.
— Jag bekymrar mig föga om edra
meningar om ära eller skymf, men nu har du hört
mitt sista ord, och det är, att endast din hustru
kan återgiva dig friheten.
När den stackars greven blivit ensam, började
han grubbla över sultanens ord. Den återstod
han hade av ridderlig stolthet uppreste sig väl
mot tanken att mottaga sultanens nesliga anbud,
men de lidanden han utstått hade redan så
förslavat honom, att han till slut försonade sig med
förslaget och skrev ett brev till hustrun, i vilket
han skildrade alla de olyckor, han måst genomgå,
och besvor henne att rädda honom, även om det
skulle ske till det pris, som sultanen fordrat.
Med goda ord och löften om belöning lyckades
han förmå en av fångvaktarne att bliva
budbärare.
Denne kom verkligen fram till Rom och
överlämnade där brevet till grevinnan. När hon
läst detta, började hon bitterligen gråta, ty hon
sörjde icke blott över mannens fångenskap, utan
hon led även av att finna att denna så brutit
hans mod och hans hederskänsla, att han icke
längre blygdes att vilja sälja sin egen hustru
åt en otrogen. Hon skrev därför genast ett
svar, i vilket hon föreställde honom det
omöjliga i det förslag han gjort och visade honom,
att både hans egen och hennes heder förbjöd
en dylik handel. Men hon bad honom dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
