Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kejsaren hörde detta, blev han mäkta
förvånad, och allt folket, som stod omkring
honom, började högljutt ropa, att nu skulle
sanningen äntligen komma i dagen. Men prinsen trädde
fram för sin fader, böjde vördnadsfullt knä inför
honom och sade:
— Min höge fader! Med orätt har du
vredgats över min tystnad. Redan innan jag lämnat
mina lärare och begivit mig hit, hade jag i
stjärnorna läst om den fara, som här väntade
mig. Jag fann där, att det första ord jag sade
skulle kosta mitt liv samt att min enda räddning
var att under sju dagars tid iakttaga tystnad,
vad som än kunde inträffa. Du vet själv, huru
svårt detta varit mig och huru stor tack jag är
skyldig mina lärare, som med så mycken
klokhet och med så stor fara för sig själva räddat
mitt liv under dessa brydsamma dagar. Nu är
den ödesdigra tiden ute, och jag kan åter tala.
Jag vill då först bedja dig att icke hysa några
ogrundade misstankar mot mig, ty eljes kan det
kanske gå dig, som det gick den mannen, som
av liknande farhågor kastade sin son i havet.
— Min son, sade kejsaren, jag är icke
misstänksam, och ingen kan livligare än jag hoppas,
att du skall kunna försvara dig mot de
beskyllningar, som riktats mot dig. Men den saga, på
vilken du anspelar, känner jag icke, och jag ber
dig därför att berätta mig den. Då var och en
av dina lärare uppvaktat mig med en historia, är det
icke för mycket, att även du förtäljer mig en
saga.
— Gärna, svarade prinsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
