Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot Arderik kan du icke, ty Gud kan icke giva
din sak seger och du vågar icke ens att på
stridsdagen svära på sanningen av dina ord.
Men än är icke allt förlorat. Såsom barn svor
Jag dig vänskap, och det löftet vill jag hålla,
även om det skulle kosta mitt liv. Hör därför
mitt förslag. Vi två äro varandra så lika, att
ingen förmår att skilja oss åt, och om jag
uppträder på stridsplatsen i stället för dig, så
kommer ingen att märka utbytet, ty mig känner
man ju icke vid hovet och om vår likhet har
man där icke hört talas. Jag kan utan att begå
mened försäkra, att jag aldrig haft några hemliga
möten med prinsessan och att jag aldrig tänkt
att fly med henne. Underrätta blott prinsessan
om detta utbyte, så att hon utan rädsla intygar
detsamma. Sedan skall jag nog veta att straffa
den falske Arderik så som han förtjänar. Tills
dess den avgörande stunden är inne, vill jag
emellertid hålla mig dold, så att ingen anar min
härvaro. Håll dig blott frank, så skall allt nog
gå bra!
— Ack min vän, huru skall jag kunna tacka
dig för allt, som du vill göra för mig!
— Nämn intet därom. Jag gör blott min
skyldighet och jag vet, att du skulle göra
detsamma för mig, om jag vore i din belägenhet.
Det är endast en sak jag vill bedja dig om.
Skulle jag falla, så sörj då för min hustru och
se till, att hon ej saknar en försvarare.
— Lita på mig. Kände jag ej din tapperhet,
skulle jag aldrig vilja utsätta dig för denna fara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
