Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Specialiseringens faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägares undergång lämnar sabeltandens historia.
Sabeltanden eller som den pä vetenskapens språk
kallas, Machairodus, var ett tigerartat rovdjur, som
fått sitt namn av de väldiga hörntänder, vilka likt
långa dolkar eller sablar stucko fram ur överkäken,
och som än i dag göra ett fruktansvärt intryck.
Mindre utpräglade representanter för denna
rovdjursfamilj ha levat i Europa samtidigt med de
stora däggdjur, varom ovan varit tal, och
försvunnit med dem; den mest extrema typen av
sabeltandens släkte levde vid ungefär samma tid i
Sydamerika. En närmare undersökning av detta djurs
tandbyggnad visar emellertid, att den äkta
rovdjurstypen — bortsett från de väldiga sabeltänderna
— är föga utpräglad, utan ombildad på ett alldeles
särskilt sätt. Hos ett rovdjur väntar man en
tand-och käkapparat, som är ägnad att fasthålla bytet,
slita sönder köttet, knäcka eller eventuellt gnaga
av benen, och därför är de vanliga rovdjurens
käkapparat i princip byggd som en tång, vars båda
halvor med stor precision gripa in i varandra.
Detta är däremot icke fallet hos sabeltanden, där
underkäken är betydligt kortare än överkäken och
där dessutom de sabelformiga, långt ur nosen
framstickande hörntänderna hindrade käkhalvorna från
att bilda en tång efter vanligt rovdjursmönster.
Då härtill kommer, att kindtänderna äro små och
trubbiga och följaktligen oanvändbara vid köttets
sönderslitande, så inses det lätt, att tand- och
käkapparaten hos Machairodus måste ha varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
