Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blidare tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa d:r Anderssons resultat överensstämma
mycket väl med dem, vartill en annan svensk
forskare, d:r Ekholm, kommit från en helt olika
utgångspunkt. Ekholm har utgått från det förhållandet
att jordaxelns lutning mot ekliptikan under
årtusendenas lopp är utsatt för bestämda växlingar, som
nå sina yttersta gränser inom en tidrymd av
omkring 40,000 år. När den vinkel, som jordaxeln
bildar med ekliptikan, har sitt minsta värde, så
uppnår polcirkeln sitt sydligaste läge, och i följd
härav få såväl sommardagarna sin största längd som
också solen sin största höjd på himmelen, cch båda
dessa omständigheter öka sommarvärmen. Ett motsatt
förhållande inträffar, då vinkeln i fråga har sitt största
värde. Det uppstår på detta sätt en ständigt
återkommande klimatändring, som avspelar sig inom en
tidrymd av ungefär 40,000 år, och som frambringar
omväxlande varmare och svalare tidsskeden, vardera
av omkring 20,000 år. Nu framgår det av
astronomernas beräkningar att de varmaste tidpunkterna
under de sista 100,000 åren infallit för omkring
90,000, 48,000 och 9,000 år sedan. Den sista
värmeperioden — den för niotusen år sedan —
sammanfaller alltså fullkomligt med den av d:r Andersson
beräknade tiden för hasselns och ekens största
utbredning i Sverge, liksom även Ekholms
beräkningar ge vid handen, att sommarhalvåret vid den
tiden varit omkring 2 grader varmare än nu.
Sedan denna tid har emellertid jordaxelns vinkel
mot ekliptikan ständigt ökats, vilket har förorsakat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
