Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senfödda arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha skalbaggarna haft den längsta tiden på sig för
att anpassa sig efter de olika myrornas egenart;
här hyser varje myrart sin väl karaktäriserade
Dinardaart. I sådana trakter däremot, som
jämförelsevis sent blivit befriade från is och vatten,
t. ex. Centralalperna och Mellaneuropas nordvästra
kuststräcka, är denna artklyvning ännu endast delvis
genomförd och de olika skalbaggsarterna förbindas
här genom talrika mellanformer.
Att dessa snyltande skalbaggar endast tålas av
myrorna, för så vitt de äga vissa bestämda
egenskaper, har Wasmann visat genom ett intressant
experiment. Han placerade nämligen, i stället för
den med den blodröda myran normalt samlevande
Dinarda dentata den något större Dinarda Märkeli
i den blodröda artens bo. Följden blev, att de
blodröda störtade sig över de främmande
Dinardaindividerna, som de övermannade och uppåto. Men
än mer: efter detta kraftprov kastade sig de
blodröda värdarna även över sina gamla gäster (Dinarda
dentata), med vilka de levat fredligt samman i
århundraden, och utrotade även dessa. Under de
fem därpå följande åren lyckades Wasman ej mera
förskaffa Dinarda dentata inpass i de blodrödas
bo, där den förut tolererats utan knot.
Vid anblicken av sådana fenomen dyker åter den
gamla frågan upp, i vad mån vi kunna tillskriva
dessa småkryp ett själsliv, motsvarande vårt eget?
Det ser ju nästan ut, som hade myrornas kamp
mot de storvuxna främmande inkräktarna hos dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
