- Project Runeberg -  Qvinnoöden. Noveller /
36

(1888) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var kanske endast hennes skuld alltsammans. Och
barnen? Då de nu en gång funnos, var det väl
egentligen vackert af hennes man att för deras skull
icke bryta med modern, och att han icke ville taga
dem hem i huset, det var ju för hennes, för Ninas
skull, det var ju blott derför, att han kände dem och
modern bättre och visste, att det endast skulle leda
till oenighet och olycka. Nina suckade djupt. Det
blef lätt om hjertat på henne, det var så skönt att
kunna förlåta, att kunna hålla af. Hon ville så gerna
hålla af sin man, tro allt godt om honom, icke döma
honom strängt. — Men när hon hade kommit så långt
på att bygga upp till hans försvar, så kom det en
plötslig, stark känsla i henne, som kom hela den
omsorgsfullt uppförda byggnaden att störta tillsammans.

Det var något ovilkorligt, naturligt och starkt i
henne, som högt och tydligt sade: »Nej, han har
uppfört sig illa, som en dålig man, och han har velat
dölja det för dig», och så måste hon börja från början
med att lappa ihop sitt försvarstal.

Så gick det ständigt upp och ned. Ibland kunde
hon ha talat så länge och så öfvertygande för sig
sjelf, att hon riktigt vänligt kunde gå sin man till
mötes. När då de mörka, onda tankarna ville komma,
jagade hon bort dem, som man jagar bort giftiga
insekter, som vilja sticka en. Det var så skönt att
ha fred, att vara nöjd, om man än icke kunde vara
lycklig. Det var så välsignadt att kunna tänka
vänligt om den, som man skulle lefva sitt lif tillsammans
med, och att icke plåga sig sjelf och honom med att
ideligen grubbla öfver det förflutna eller öfver saker
och ting, som man dock icke hade kraft att hjelpa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:39:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhqvinno/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free