Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nina såg helt förskräckt på henne. Hon sade
det i en så belåten ton.
»Ja, kära barn», fortsatte hon och klappade Ninas
hand, »jag vet ju nog, att du sörjer honom, att han
var din man och så vidare, men ingen kan inbilla
mig, att en ung enka sörjer så förskräckligt för att
en gammal man dör. Du har minsann dragits med
honom länge nog, och du kan nog behöfva att njuta
din gyllne frihet.»
»Jag tror inte, att min ’gyllne frihet’
tillfredsställer mig så särdeles», sade Nina.
»Ja, ja, det är så i början. Man har ännu qvar
den gamla känslan af länken kring foten och kan
inte riktigt få klart för sig, att den verkligen är
borta. Det var på samma sätt med mig, när min
salig Herman dog. Ja, tro inte, att han inte var en
mycket beskedlig karl. Jag hade sannerligen inte
det ringaste emot honom. Det var ett
inklinations-parti. — Vi voro tärna och marskalk på samma bröllop,
unga, lätt antända, nå ja, du förstår. — Yi lefde
tillsammans i nära tjugoett år, och det gick på det
hela taget mycket bra. Men han var ju också bra
mycket äldre än jag, och då han sedan tog afsked
och inte egentligen hade något att göra, gick han
här och fnaskade och lade sin näsa i allting. — Vill
du ha mera kaffe? — Jag skall sannerligen ha en
tår till!»
Hon lade socker i kaffet med näsan tätt öfver
koppen, rörde om och fortfor:
»Jo, ser du, sådana der gamla militärer, som
ingenting ha att göra, äro verkligen inte till mycken
glädje för sin omgifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
