Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag vet inte», svarade fru Hilda och vände sitt
roderi för att bese det på nära håll. »Jo, männen,
lännen äro naturligtvis utmärkt lyckliga, eller borde
ara det. De kunna minsann vara det, som ofta få
Idana söta, präktiga fruar, som de kunna roa sig
led att gå och gräla på, — men fruarna!–––––––Ja,
ar du någonsin sett en lycklig hustru?»
»Jag vet inte», svarade Nina dröjande och tänkte
fter.
»Nej, det har du inte! Annars skulle du genast
linnas ett så märkvärdigt undantag!
Jag tänker bara på mina egna söner. Edvard
ar minsann den sötaste lilla fru du kan tänka dig,
n liten nätt varelse med ett sött yttre och inte alls
um, — mycket pengar hade hon också. — Hon tillber
in man. De ha bara varit gifta i två år, menhnrudan
r han emot henne? Åh jo, han misshandlar henne
aturligtvis inte, men han är mest på klubben eller
te med kamrater, och när hon timtals har suttit
emma och med hjertklappning väntat på honom,
ommer han hem för att ta henne om hakan och
aga: ’Min lilla vän, jag är inte hemma i qväll!’ och
ill tröst har hon sitt lilla lindebarn, som alltid skriker
ch jemt har ondt i magen! — Nej, männen äro inte
kapade för oss. — De förstå sig inte mera på
frun-immer, än vi förstå oss på kanoner! — Tycker du,
tt jag skall ta gult silke här?»
Nina böjde sig öfver hennes broderi, såg på
lönstret och sade tankspridd:
»Och jag, som alltid trodde, att det bästa som
Etns här i verlden måtte vara en stor, förskräcklig
ärlek!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
