Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nina kände ett plötsligt skarpt styng i hjertat,
men hon log, när hon räckte honom tekoppen och
sade:
»Nå, var återseendet tillfredsställande?»
sJag tror verkligen, att det är utomordentligt
nyttigt q,tt återse sina gamla flammor», sade Tofte,
medan han lade socker i sitt te. »Man lär sig att
bli tacksam för att ha undgått en förskräcklig olycka.
Tänk om man alltid hade fått, hvad man ville ha!>
»Jaså, hon var så förändrad?» frågade Nina. Hon
såg alldeles likgiltig ut, men hon kände sig på en
gång så underligt lätt och lycklig.
»Ja, ni kan tänka er!» fortfor Tofte. »Då jag sist
såg henne, var hon en smärt, graciös brunett på
tjugotre år, och nu, bara fem år efteråt, är hon «n mager
gammal dam med gulbrun hy och utstående
kindknotor;»
»Stackars liten! Hon har väl varit sjuk eller
olycklig», sade Nina, som plötsligt hade fått riktig
sympati för den obekanta damen.
»Det vet jag inte», sade Tofte i en halft förargad
ton, »men folk skulle verkligen inte ha lof att
förändra sig så på så kort tid.»
»Men om ni har hållit så mycket af henne», sade
Nina, »så tycker jag inte att det skulle ha stött er,
snarare smärtat er att återse henne så, och för öfrigt —»
»För öfrigt?»
»Jo, jag tycker, ätt om man riktigt håller af en
menniska, så skulle det inte göra en något vidare, om
hon blefve annorlunda till sitt yttre. Det är ju henne
sjelf, hennes själ och personlighet man älskar och
inte hennes mer eller mindre friska färg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
