Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Spela den der melodien en gång till; den lät så
tröstande!»
Nina tog om den igen, mera sakta, och han låg
tillbakalutad i en stol och lyssnade.
Då hon hade slutat, satt han tyst en stund.
»Ack ja! de ouppnådda idealen!» sade han så
med en suck och reste sig.
Från den aftonen spelade Nina ibland, men tiden
led; de skulle snart skiljas, och de hade ännu så
mycket att säga h var andra. De hade ingen tid öfrig
till musik.
Emellertid närmade sig den dag, då Nina hade
bestämt sig för att resa till Marstrand.
Ju närmare dagen för deras skilsmessa kom, dess
dummare tyckte hon denna skilsmessa var.
Hvarför pina sig sjelf och honom i onödan hela
sommaren? Det kan hända så mycket oväntadt i
lifvet. Tänk, om en af dem skulle blifva sjuk, —
dö! — hon skrek högt i tankarna. — Men nu var det
bestämdt för folks skull; — ja verkligen af den dumma
orsaken, att menniskor icke skalle förvåna sig för
mycket, var deras bröllop uppskjutet till nästa vår.
Och så reste Nina.
I Marstrand blef hon snart observerad som den
unga, vackra en k an, som hade en ovanligt stor
förmögenhet, och oaktadt hon höll sig så mycket som
möjligt för sig sjelf, kunde hon icke undvika att bli
uppvaktad af åtskilliga herrar.
Hon afvisade ingen och än mindre uppmuntrade
någon, men med det lugna, fria väsen, som alltid är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
