Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog fru Lindeman henne vid skuldrorna och såg
forskande p& henne.
»Hur är det nu? — Du har väl inte redan gått
och gjort dig olycklig?»
Nina rodnade och böljade skratta, men ju mera
hon skrattade, dess allvarligare blef fru Lindeman.
»Ja, så der narrar du mig i alla fall inte», sade
hon. — »Och det är mycket bättre att du genast
bekänner kort, så att jag vet, hvad jag har att rätta mig
efter.»
Nina försökte ännu att slå bort det med skämt,
men hon såg att det icke ville gå, och så sade hon
plötsligt:
»Nå väl, jag har verkligen förlofvat mig!»
Fru Lindeman svarade icke. Hon satte sig ned,
som om hon icke kunde stå på benen och såg en
stund stillatigande framför sig.
»Ar du ond på mig?» frågade Nina till sist och
närmade sig henne vänligt.
»Ond», sade fru Hilda, »ond?» Hon höll henne
ett stycke ifrån sig, med sin stora, feta hand kring
Ninas. »Tror du, att man blir ond på en vän, derför
att hon går och kastar bort sin lycka? Du hade
allting: ungdom, skönhet, rikedom, — och framför allt
din härliga, gyllne frihet! Och så har du ingen ro>
förrän du har fått kasta alltsammans i armarna på en
sådan der mansperson — du lilla stackare!»
»Ja, ser du, hvad min frihet angår, så förstod jag
mig visst inte alls på att värdera den», svarade Nina
och såg vänligt på henne. »Jag vill inte vara fri, nej*
bunden, bunden vill jag vara! — Och hvad min
»ungdom och skönhet» beträffar, som du behagar kalla det»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
