Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som slår sig ned på taket, för att genast flyga sin
väg igen. Ingen kan kritisera ens handlingar och
hålla öga på hvad man företar sig, och om man
reser på det trefligaste sättet, vet man icke ens sjelf
hvart nästa dag skall föra en; det beror på många
allsmäktiga naturlagar, men icke på någon bestämd
plan.
Just en sådan resa gjorde Nina och Henrik Tofte.
På en gång föllo alla band ifrån dem, som bundo
dem vid ett litet småstadssamhälle. Inga nyfikna ögon,
inga talföra tungor kunde nå dem längre.
De voro fria och ensamma med hvarandra.
Nina måste ofta jemföra denna resa med den hon
gjorde i sin första ungdom, då hon som ett såldt och
viljelöst offer följde sin gamle man.
Också nu var det vår, men den skorrade icke
som den gången i hennes öron. Nu voro alla de
blommande fruktträden och syrenbuskarna, hela det
nyvaknade, mångfaldiga lifvet omkring dem ett
uttryck för hvad hon sjelf upplefde. Allt föreföll henne
som ett ackompagnemang till hennes egen
kärlekssång.
De reste utför Rhen, och i en liten stad der
kommo de till ett hotell, som föreföll Nina något
likt. ett annat hotell, der hon en afton hade afgjort
sitt öde i sitt första giftermål.
Det hade plötsligt blifvit mörkt, alldeles mörkt,
som det blir i södern. Det fans ingen måne på
himlen, endast en mängd små gnistrande stjernor, som
oafbrutet darrade och skälfde, som om de skrattade.
Luften var sommarvarm, och doftande ångor från de
blommande buskarna strömmade upp mot altanen.
H. Nyblom. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
