Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var knappt sjutton år, hade ett tjockt, ljust lockigt
hår och de allra praktfullaste mörka ögon. Det mest
intagande vid henne var dock hennes ungdom, som
icke lemnade henne någon ro ett ögonblick. Hon och
en något yngre bror fingo ständigt tillrättavisningar
derför att de skrattade, trampade hvarandra på föttema
under bordet, icke kunde låta bli att göra grimacer
och i allmänhet uppförde sig som två okynniga barn.
Men i allt detta var det icke det minsta ondt, det
var endast ett sådant öfverflöd af munterhet, att den
omöjligen kunde hållas i styr under en hel lång
middagsmåltid bland främmande.
Tofte glömde alldeles att äta för att se på sin
vackra granne och gaf Nina ganska tankspridda svar.
Om eftermiddagen, då Nina kom ned på terrassen,
fann hon honom stående med den unga amerikanska
skönheten och ifrigt studera en stor karta öfver det
italienska Schweiz, som hängde i försalen.
Då han såg Nina, vände han sig till hälften om.
»Jag kommer strax», sade han till henne. »Jag skall
bara hjelpa denna unga dam att finna sin framtids
väg», och han nickade vänligt.
Hon gick ned och satte sig vid bröstvärnet på
terrassen och såg ut öfver den glimmande sjön bort
till det blåskuggade San Salvador, som doppade sina
fötter i böljorna. Det är ett af de härligaste ställen
på jorden, men ögonblicken föreföllo Nina långa,
mycket långa. Hon tänkte icke på någonting. Hon
lyssnade endast efter, när han skulle komma.
Andtligen kom han lätt gående med sina hvita
skor på sandgången. Han hade tändt sin cigarr och
hade en ros i knapphålet. Den hade han icke förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
