Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nina hade dock icke tänkt sig en sådan lycka.
Att hålla ett lefvande barn i sina armar, ett barn,
som var hennes och hans!
Hon låg i den stora, vackra sängkammaren, i det
dämpade ljuset, som föll in genom de till hälften
nedrullade gardinerna. All den härda smärta, hon
hade lidit, var förbi, och hon kände den hvilande
trötthet, som är början till den nya lifskraften.
Hennes lille son sof på hennes. arm. Hon kände
hans späda, varma andedrägt mot sitt bröst.
Hon låg stilla och beundrade det lilla ansigtet
med de fint tecknade ögonbrynen, hvaraf det ena var
klufvet i midten, och de långa, mörka ögonhåren.
Han sof så lyckligt, och när han vaknade och
slog upp ögonen, var det Toftes ögon, eller det skulle
blifva hans ögon; ännu hade de den obestämda gråbruna
färg, som ofta späda barns ögon ha. Men huden var
mörk. Hans ögon skulle nog en gång blifva
svartbruna.
Han gapade med sin lilla mun efter moderns bröst,
och då han hade druckit sig mätt, somnade han åter
med en lätt suck. — Det kom en frid öfver Nina,
som hon aldrig hade känt förr.
Hvem kunde veta hvad för lycka denna lilla nya
varelse kunde föra med sig!
Toftc var utom sig af hänryckning. Han gick
beständigt ut och in och kunde icke låta bli att röra
vid gossen och vända honom, när han sof.
Han var jemt rädd för, att det skulle hända honom
något.
Nina blef så fort frisk, att henne behöfde han ju
icke vara ängslig för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
