Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julia Tonio kastade noterna om hvarandra för
att söka reda på något, som hon skulle vilja sjunga.
»Se här, arian ur Traviata», sade hon derpå och
stälde upp noterna.
Herr Kuhn satte sig till rätta och bläddrade i
noterna. Fröken Tonio hade stält sig litet framföi
pianot med händerna i kors öfver sin solfjäder, som
om hon skulle sjunga på en konsert.
»Ar ni färdig?» frågade hon i en halft föraktlig
ton öfver skuldran. »Oui, oui!» hväste den lille hen
Kuhn.
Hon stod med ens ledig och stilla. Henne«
ansigte fick plötsligt ett allvarligt, nästan strängt ut*
tryck, och så började hon med recitativet.
»E strano, é strano!» —
Hur underbart! — Det kom dämpadt, aningsfulli
som en undran inför något ödesdigert och obekant.
Hon hade en fyllig, lätt beslöjad stämma. De
lät, som om den ständigt hade lika mycket qvar, son
den gaf. I sitt piano gömde den denna hotand«
styrka, som först gör ett pianissimo fängslande.
. Plötsligt bröt den fram som en blixt, ett dolkstyng
»O gioja ch’io non conobbi» —
O fröjd, som jag aldrig har känt! — med kadanaei
som ett jubelskri. Så kom arian, stönande som unde
bördan af en smärtsam salighet med sitt omqväde:
»Ah! quell’ amor! quell’ amor che é il palpito del
luniverso, delluniverso intero.» — Det ljöd, som oe
tonerna verkligen uttryckte all den lycka och allt de
elände, som kärleken har bragt med sig här i verlder
Men så dog den bort och afbröts af hennes upp
rorsskri:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
