Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och nu stannar ni hemma?» frågade Nina.
»Hemma i Sverge? Hvad skulle jag göra der?»
svarade Julia. »Jag kan inte lefva på den tolfskilling
man möjligtvis kan förtjena om året der, så att det
blir ingen annan råd än att gå i landsflykt igen. Men
nu skall jag först en hel sommar äta lingon och
hårdt bröd och riktigt se mina ögon mätta på gult
och blått.»
»Det tycker jag om», sade Nina och tog henne
om armen, »att ni håller fast vid ert gamla hem. De
flesta konstnärer, som ha varit ute ett par år, bli så
förnäma, att de nästan skämmas för sitt fädernesland.»
»Snobberi!» svarade Julia och slog hårdt med sin
parasoll på buskarna vid vägen. »Det fins minsann
inte ett enda ansigte bland alla de franska markattorna,
som är så trefligt att se på som den der bondpojken,
som står der vid grinden och gapar på oss. God dag,
Kalle!» sade hon och nickade åt den ljushårige
bondpojken, som hängda med armarna öfver grinden och
utan att röra en muskel i sitt ansigte betraktade
sällskapet, som nu vände in i skogen.
»Det är sant, det är ju en norrbagge, nå då heter
du något annat, men vacker är du i alla fall.»
Pojken fortfor att se lika oberörd ut och stirrade
bara efter dem med stora ljusblå ögon i det solbrända
ansigtet.
»Ack, mina vänner, hvilken härlighet!»
utropade Julia, då den kyliga luften i skogen slog emot
dem.
Framför dem gick en stig, som förde in i
skogsdjupet, och till höger genom en uthuggning såg man
det vågiga höglandet med fjällen i bakgrunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
