Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad var det åt henne?» frågade Tofte och såg
fter henne. »Det såg ut, som om hon var ond på
dg!»
»Det tror jag inte alls», svarade Nina, »men hon
ar suttit och utgjutit sitt hjerta litet för mig.
Stac-ars liten, det gör mig ondt om henne!»
»Annars tycker jag, att medlidande just är den
änsla, som hon minst af alla inger en», svarade Tofte.
En firad ung primadonna! Ett värre öde kan en
lenniska ha!»
»Det var just hvad hon nyss sjelf sade, att de
esta menniskor tänka, när de se henne, men de minnas
a te, att hon är en föräldralös flicka, utan något hem,
Ltan någon i verlden att hålla sig till; öfverallt utsatt
ör smicker och frestelser. Jag har sett henne i ett
elt annat ljus i dag. Vet du, Henrik, sådana
menni-kor äro inte lyckliga. Jag tänker vara mycket god
mot henne.
»Ja, jag tänker inte alls hindra dig deri», svarade
?ofte och log.
Samma eftermiddag, då Nina hvilade, gick Tofte
ängre in i skogen än vanligt. Plötsligt vid en
krök-Ling af vägen hörde han ett svagt skrik; han var
lära att stöta emot Julia, som kom honom till
nötes.
»Ni skrämmer då lifvet af en», utbrast hon häftigt
»Det är alldeles emot min vilja», svarade han och
krattade. »Jag trodde att skogen var för alla.»
»Nå, kom då och gå ordentligt bredvid mig!» Hon
rjorde en inbjudande rörelse med handen.
Tofte lydde och gick en stund utan att tala bredvid
lenne ned åt stigen.
H, Nyblom. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
