Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har blott älskat en», sade Nina, »och det
var dig. När nu den kärleken är död, fins det intet
mer af det slaget på jorden för mig. — Men det fins
Annat att lefva för, och när min räkenskap en gång
skall uppgöras, vill jag icke blott kunna svara, att
jag har förslösat mitt lif med att stå och vänta på
dig —
Hon hade rest sig upp, och lade nu ihop sitt
arbete.
»Det har ringt till qvällen! Skall du inte gå upp
och äta?» sade hon.
»Du sjelf då, Nina?» frågade han.
»Jag tar mig en promenad; jag har suttit för
mycket i dag», svarade hon.
Hon tog på sig sin hatt, kastade sjalen öfver
axlarna och gick mot dörren.
»Säger du mig inte godnatt, Nina?» frågade Tofte.
Han visste icke sjelf, hvarför han sade det, men han
ville säga något.
»God natt», sade hon och gaf honom handen. Det
var, som om en främmande hade räckt honom den.
Han såg hennes hvita sjal försvinna nere på
gångstigen och stod en stund och såg efter henne. Han
kunde icke förklara, hvad som hade kommit öfver
honom, men det var något tryckande, som han icke
kunde skaka af sig. Det föreföll honom plötsligt,
som om han icke längre älskade Julia så brinnande.
Han kom att tänka på hennes skratt, och han tyckte
icke om hennes sätt att skratta.
Då han kom upp i matsalen, såg han genast på
Julias oroliga, sökande blick, att hon hade saknat
honom, men han besvarade den icke. Han satt tvst
H. Nyblom. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
