Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjönk, och himlen blef mörkare, medan elfven der nere
lyste mer och mer och slutligen gnistrade som silfver
genom de dunkla skuggorna i djupet. — Ännu brann
aftonrodnaden, men småningom bleknade den, och långt
borta på den ljusa himlen började en och annan liten
stjerna att darra. — Ofverallt rådde en tystnad, som
icke afbröts af någonting.
Nina hörde endast sina egna lätta steg på
moss-stigen i skogen.
Ibland tyckte hon, att någon kom gående tätt
bakom henne, och hon vände sig försktäckt om, men
det var blott hennes eget hjerta, som slog, eller hennes
klädning, som snuddade vid en planta vid vägen.
Då hon kom ned till villorna igen, lyste redan
ljus i fönstren, men musiken spelade icke såsom
annars vid denna tid, och det såg tomt ut i
societets-salongen.
Grupper af menniskor stodo här och der och
småhviskade. I samma ögonblick fick Nina en aning:
»Det har händt något! Det har skett en olycka!»
Hennes tankar flögo åstad. Hon såg Julia för
sig. Hon hade fallit, var kanske död! — Något
liknande en hemsk, plötslig glädje stack igenom henne»
hjerta, och så krympte det åter ihop.
Hon såg på de personer hon gick förbi, och det
förekom henne, som om de undveko hennes helsning.
— Hon nästan sprang nedför vägen till sin villa. Der
inne brann ljus i flere rum.
Strax utanför dörren mötte hon doktorn, en
gammal man, som hon blott ett par gånger hade talat
med, men som alla hade stor tro på och
hängifven-het för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
