Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske ändå gått väl, om inte den främmande fröken
hade varit med.>
»Hvar är hon?» frågade Nina hårdt. Hon höjde
hufvudet oeh såg sig omkring, som om hon väntade,
att Julia skulle finnas gömd någonstädes i närheten.
»Hon?» svarade den gamla jungfrun. »Hon är
hemma hos sig. De säga, att hon är alldeles utom
sig af förtviflan, och i morgon reser hon härifrån.
Hon ville resa redan i qväll, men det går intet tåg
förrän i morgon bittida.»
Nina hade lagt hatten och sjalen ifrån sig, hon
svarade icke, men gick mot dörren, der hon visste
att Tofte låg.
Utanför stannade hon ett ögonblick med handen
mot bröstet, men så gick hon in.
Der inne var ett underligt ljus. Sommarnatten
var icke mörk ännu, och ett par ljus, som brunno på
bordet, sände ett dämpadt, rödaktigt skimmer öfver
det halfmörka rummet.
På sängen låg Tofte med slutna ögon. Han var
likblek, så blek, att Nina i första ögonblicket trodde
att han dock var död, men då hon närmade sig,
lyfte han långsamt de svarta ögonhåren och såg på
henne.
Han talade icke, men hans ögon hade detta
rörande milda uttryck, som hon på länge icke hade
sett, och hvari det nu blandade sig en pinsam smärta.
Han gjorde blott en liten rörelse med handen
och såg på henne, som ett såradt djur ser upp i sin
stumma ångest.
»Jag vill» — han stannade och andades djupt.
»Jag vill säga dig farväl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
