- Project Runeberg -  Qvinnoöden. Noveller /
225

(1888) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till handdukar och täcken, så att hennes linneskåp var
en riktig fröjd att se.

Ja, nu voro de ju så lyckliga! Hon skulle blifva
hela sitt lif i den gamla prestgården. I fars och mors
sängkammare stod nu deras säng, i fars arbetsrum
stod Anders’ skrifbord — sitt eget sybord hade hon
aldrig behöft flytta — och ute på gårdsplanen under
lönnarna sutto de nu om söndagseftermiddagarna och
drucko kaffe vid det gamla bordet; de hade blott
skaffat nya bänkar. Allting var så bra — om det
nu blott ville komma ett litet barn. Redan det första
året trodde sig Mina hafva hopp derom, och hon fick
brådt med att sy små kläder och köpa vagga; men
det var blott ett bedrägligt hopp, och de små kläderna
blefvo lagda upp på vinden i vaggan. Men så det
tredje året — ja, nu var det sanning, en sanning, som
dag från dag blef tydligare, så tydlig, att Mina måste
le öfver den kraft, hvarmed den lilla obekanta gjorde
sin närvaro gällande och liksom fordrade att snart
blifva utsläppt i verlden — och på sjelfva
midsommaraftonen kom hon slutligen — det var en liten flicka.

Modern hade varit mycket sjuk, så sjuk, att
doktorn, som man sände ridande bud efter, ett
ögonblick tänkte på att uppoffra barnet för att rädda
moderns lif, men Mina bad och grät. Hon skulle
lida hvad som helst, hon skulle gerna dö, men barnet
måste lefva. Och så gjorde naturen en stor
ansträngning på egen hand, och Mina lefde och hade en stor
och frisk liten dotter.

Ute var det midsommarväder. Himlen var blå,
så fläckfritt blå. Emot aftonen blef den rosenröd vid
horisonten, gyllene högt upp emot det blå.
Lön-H. Nyblom. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:39:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhqvinno/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free