Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom så nära, att hon kunde se lockarna blåsa
omkring pannan på Rakel; men så snart Mina var ett
stenkast ifrån henne, satte flickungen i väg igen i
flygande fart, så att de små bara armarna flögo som
vingar.
Då Mina ändtligen alldeles andfådd och
genomsvettig, och efter att sjelf ha trampat ned en mängd
klöfver, nådde Rakel, var hon mycket ond, men hon
kunde icke genast tala, så andfådd var hon. Hon tog
henne blott hårdt i armen, ruskade henne och sade:
»Det var stor skam, olydiga, stygga unge!» och så
drog hon i väg med den lilla flickan, som rynkade
ögonbrynen och var så motsträfvig som möjligt.
Mina gick och tänkte på, om hon skulle säga det
till Anders; då blef det alldeles bestämdt stryk af,
och det på fullt allvar. Men allt efter som hon fick
andan igen och kunde gå lugnt och den lilla Rakel
småningom med mindre motstånd lät sin hand ligga
i hennes, tänkte hon, att det nog ändå var det bästa
att sjelf ordna saken.
»Hvarför sprang du din väg, Rakel?» frågade
hon, som hon tyckte, lugnt och vänligt.
Rakel svarade icke.
»Hör du inte, att mor frågar dig, hvarför du sprang
din väg? Du skall svara, när mor frågar.»
Det kom icke det minsta svar. Rakel sköt ut
läpparna och drog ögonbrynen riktigt långt ned, som
hon alltid gjorde, när hon var ond eller tyst. Hon
var temligen ofta båda delarna.
Mina började på ett annat sätt: »Hörde du inte,
att mor ropade på dig?»
»Jo», kom det, temligen buttert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
