Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara på mig sjelf och mina egna tycken, men jag
lofvar dig, att det skall bli bättre. Jag skall anstränga
mig för att vara snäll och göra min pligt.»
»Skall det behöfva vara en så stor ansträngning?»
frågade Mina och kysste sin dotter på pannan, der
hon låg med hufvudet upp emot hennes bröst.
»Jag är inte god som du, inte så der ödmjuk och
god som du och far, inte så der att jag alltid tänker
på min pligt och älskar den. Men jag skall försöka
— jag skall försöka.»
Kakel fick aldrig veta, huruvida hennes mor hade
talat vid fadern om detta samtal, men hon anade och
fruktade det nästan. Hon tyckte sig märka det på
den mer än vanliga tystlåtenhet, som kom öfver fadern
under de följande dagarna, och på den allvarliga,
forskande blick, som han långa stunder brukade fästa
på henne, när de sutto vid bordet, och som tycktes
innehålla en stum förebråelse.
Rakels ord till modern, att hon ville försöka att
göra sin pligt, var mera än ett tomt ord, det var
hennes allra djupaste allvar, och hon visade det i sina
handlingar.
Hon böljade med stor ifver taga itu med
höstarbetet, syltning, ärtplockning, honungssamling o. s. v.,
och så föll löfvet, och vintern kom och hjelpte
henne.
Det är en alldeles egendomlig förmåga, vår
nordiska vinter har att hjelpa menniskan att underkasta
sig. Is*en öfver sjöar och elfvar tycks alldeles hafva
fått makt med alla de oroliga böljslagen, naturen står
så utplundrad, ända in på kroppen, och dessa mörka
skyar, som i veckotal göra solens existens till en saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
