Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu log hon riktigt uppriktigt.
»Men hvad är det då, min flicka?» frågade modem
igen.
Rakel svarade icke. Hon stod och stirrade ut
öfver gårdsplanen med ett så förtvifladt uttryck i sitt
aneigte, att modera blef helt förskräckt.
»Men för Guds skull, hvad är det?»
Rakel slog båda händerna för ansigtet.
»Det är det gamla.»
»Det gamla?»
»Ja, det samma som alltid. Jag vill bort, ack
mor, jag måste bort.»
Mina svarade icke, hon gick tyst ifrån henne och
in i det andra rummet.
Rakel såg henne icke på flera timmar. Vid
middagen såg hon, att föräldrarae hade talat tillsammans
om henne, men ingen af dem talade derom, eller talade
öfver hufvud taget alls.
Först på qvällen, då de sutto i det halfmörka
förmaket, fadern med pipan, modern med stickningen,
Rakel med händerna i knäet vid fönstret, började
fadern:
»Jag hör, att du inte är nöjd med din lott, Rakel.
Du är trött på att vara hos dina föräldrar!»
»Åh, far!» utbrast Rakel.
»Du är inte nöjd med din lott», fortsatte fadern,
»och mor och jag inse ju, att det icke är någon lysande
lott vi ha att gifva dig; men vi tänkte att vår ömhet
för dig — vår kärlek —»
Han kunde icke säga mera, utan torkade sina ögon
med afviga handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
