Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en man, som gaf med den ena handen och tog med
den andra. Han var ömmare mot sin dotter än
någonsin, gick aldrig förbi henne utan en smekning och
tog på sitt sätt del i de små förberedelser, som skulle
göras för hennes resa. Det fans ju ett och annat
att sy, och oaktadt det blef gjordt med största
sparsamhet och inskränkte sig till det allra nödvändigaste,
väckte det dock prestens stora beundran.
»Ja, hvad ni fruntimmer ändå kunna hitta på!»
sade han och lyfte på den yttersta fliken af en
garnering till Rakels svarta klädning. »Hvad kallas något
så gentilt som det här? Jo, du blir fin! Det fins
nog inte maken till dig i hela Stockholm!»
Det var hans uppriktiga mening, och han gaf mer,
än han hade lofvat och tänkt, för att utstyra sin dotter
så fint och nätt som möjligt. Aftonen innan hon skulle
resa, kom han fram till henne på trappan, då hon
skulle gå upp, och stack en liten ask i handen på
henne.
»Ser du», sade han, »det är min gamla klocka och
en snusdosa, som du kan sälja hos en guldsmed. Du
får kanske inte synnerligen mycket för dem, men det
kan ju i alla fall bli en liten slant åt dig, om du
ibland skulle ha lust till en liten smula mer än det
nödvändiga.»
Rakel gick omkring och kände sig som en
förbry tersk a under alla dessa dagar före resan. Hon hade
ju nu fått sin vilja, sin innersta önskan uppfyld, och
nu kände hon det plötsligt, som om den icke varit
så brinnande, denna önskan. Hon hade kanske alls
ingen talang att rita. Hon skulle kanske endast göra
af med de få sparpengar, som hon väl visste vara ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
