Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var mycket blék, men kvarken hon eller
föräldrarne gräto. De omfamnade, hvarandra innerligt
under största tystnad. Fadern stoppade ännu en gång
filten om hennes ben, satte en ask under fotterna på
henne och ropade: »Kör!» —- Modem nickade, mildt
leende. Vagnen körde långsamt genom alléen; der
måste kusken genast af för att öppna den första grinden.
Presten och hans hustru kommo långsamt gående. Då
vagnen åter var på väg, vände sig Rakel om och
såg dem stå vid grinden. Hvad fadern var mager
och gråhårig! Han såg ju riktigt ut som en gammal
man, sedd på litet afstånd. Och modern! Ja, hon
var dugtigt fet nu, och håret så tunt, alltid lika
blondt, med de två små lockarna bakom öronen.
Rakel tänkte icke på, att hon nu borde vara
lycklig, eftersom hon var på väg ut i verlden för att
söka sin lycka, hon tänkte blott på att hon lemnade
sitt hem, att hon reste ifrån sina kära, älskade
föräldrar. Alla hennes känslor, alla hennes tankar voro
fullkomligt i det närvarande, som de nästan alltid
voro. Men efter en fjerdedels mils väg såg man icke
mera de bergknallar, som lågo bakom prestgården,
icke något som påminde om den längre.
Det hade börjat blåsa ganska friskt, och stora
hvita moln böljade i många fantastiska former på himlen.
Kolmården sken, så att det gjorde ondt i ögonen, och
från alla buskar och träd doftade det friskt och starkt.
Rakel satte sig rak på sätet, band bättre fast
hatten och såg framför sig med lysande ögon. Ja,
nu böljade hon förstå, att hennes dröm hade blifvit
verklighet. Hon var på väg ut i verlden för attL
pröfva sin lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
