- Project Runeberg -  Qvinnoöden. Noveller /
251

(1888) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att finna just det, hon längtade efter. Hvar gång hon
höll på med en sak, hade hon liksom samvetsagg öfver,
att hon icke just då gjorde något annat.

Midt i sommaren reste professorn bort. Rakel
hade icke råd till att resa hem redan nu och ville
det icke heller. Hon tog sin målarlåda med sig och
gick ut till Haga crch på Djurgården och satt der
från morgon till qväll och målade skogsinteriörer, med
en bit bröd och ett stycke korf i fickan.

Hon arbetade hela dagen som i feber. Ibland var
hon hänryckt. Hon tyckte, att hon var på vippen att
fånga just det, soln hon ville ha fatt på, men för det
mesta försvann det just i det afgörande ögonblicket,
och så dessa beständiga förändringar! Hon gick hem
den ena dagen med ögonen fulla af en färgskala, som
den nästa dagen var fullkomligt försvunnen. Solen,
molnen, morgon och afton, de varma och de kyliga
dagarna, alla och allt hade sitt uttryck, sina
beständigt sväfvande nycker, — ja, man kunde bli tokig af
det! — Men glad var hon i alla fall. Hon läste icke,
hon talade knappt till någon, hon gjorde ingenting
annat än målade.

Då det vardt höst och professorn återkom, och
akademien öppnades, började hon att gå der. Nu blef
det en annan tingens ordning. Hon skulle teckna
gipser och perspektiv och alls icke tänka på gröna
träd och belysningar. Hon var också nu flitig, riktigt
glupsk på att lära sig något, men hon tyckte, att hon
icke kom till det, hon mest längtade efter.

Då det första året vid akademien var förbi och
våren kom, ville föräldrarne ha henne hem igen, men
hon påminde sin far om, att året ännu icke var gånget,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:39:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhqvinno/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free