Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart Stockholm försvunnit bakom Mälarens
öar, gick hon ner i sin hytt och steg upp först tidigt
nästa morgon, då ångbåten gled in i Bråviken. —
Der låg den långa, blå bergvågen, ljus och
genomskinlig, som om den vore af emalj, med lätta
morgondimmor öfver toppen. Kusterna lyste ljusgröna i
sommarens första, friska skönhet, och så vände båten och
sköt förbi de vassbevuxna stränderna upp emot
Norrköping.
Der — ja, der höll den lilla trillan med den gula
hästen för. Kakel tyckte, att det var något, som sjönk./
inom henne, och dock gick ju nu resan till hemmet.
Per satt och väntade på kuskbocken. Han hade
krympt ihop, blifvit gammal och brun i ansigtet. Han
helsade med en liten rörelse af piskan, nickade och
sade: »Välkommen hem», men på ett alldeles stillsamt
sätt, som om Rakel på sin höjd skulle ha varit borta
i åtta dagar.
Hon satte sig upp och fick sina reseffekter
inpackade, så gaf hästen till ett ryck, och i väg bar
det. Ju längre de kommo ut på slätten, dess
långsammare gick det. Hästen hade också blifvit gammal.
Ibland stannade den helt och hållet och sköt manen
fram och tillbaka, som om den ville säga: »Hvad är
det här för slag? Ha vi inte nog af det vanliga,
dagliga arbetet, skall man nu också gå efter
ångbåts-passagerare och koffertar?»
Rakel tyckte, att vägen aldrig tog slut. En
pinsam, tryckande känsla, som hon hade öfver hjertat,
tilltog med hvarje fjerdingsväg, hjertslagen gjorde
riktigt ondt; men så krökte sig vägen, och hon såg
bergknallen med barrskogen, hvarunder prestgården
E. Nyblom. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
