Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har tänkt på dig i natt, jag har bedt Gud om
råd, ocK jag vet nu, att du skall resa. Ja, skrif till
din väninna, att du följer med.»
Rakel stod mållös. Hon hade knäppt ihop
händerna och såg spändt, förskräckt på sin far.
»Det är, som jag säger», fortfor han. »Du skall
resa. Du blir aldrig lycklig här — här hos oss.» Han
tog ett par starka bloss ur pipan för att få rösten
lugn. »Och man har inte lof att taga sina barns lycka
ifrån dem för sin egen skull.»
»Men, far, jag håller så mycket af er», sade Rakel,
som ännu stod med hopknäppta händer och såg ut
som en förbryterska.
»Jag vet det, — jag vet det, mitt barn», sade
presten och lade sin hand hårdt på hennes skuldra.
»Men du tycker mera om att måla.»
Rakel svarade icke. Hon slog ned ögonen och
mumlade sakta något, som hon sjelf icke visste hvad
det var.
»Du skall resa», sade fadern, »och så skall du
riktigt arbeta, riktigt på allvar, ty, ser du, nu skall
det bli allvar.»
»Du menar, far — —?»
»Jag menar, att det nu skall bli ditt lifs arbete
att måla; får du någon tid öfver, — så — så — tror
jag, att du ger den åt oss.»
Rakel föll honom om halsen och brast ut i gråt.
Hon grät länge och häftigt och böjde sig sedan ned
och kysste sin faders händer.
»Ack, far, du har räddat mig», sade hon blott.
»Och nu skall jag gå in och tala med mor», sade
han. »Hon blir väl litet öfverraskad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
