Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kammarherre Lyxen var en gammal ungkarl, som
hade fått dåliga affärer och dålig helsa, och som nu
lefde som permanent gäst i sin brorsdotters,
gref-vinnans hus.
Det var en gammal herre med spetsig näsa,
spetsig haka och ett litet grått pipskägg. Han talade
spetsigt och med en accent, som om han öfversatte
svenska från ett annat språk. Han gick på’ tå öfver
mattorna på golfvet och var i hela sitt väsen särdeles
cermoniös. Farbror Fritz, som barnen kallade honom,
var egentligen grefvinnans förste kammartjenare. Han
hade sjelf intet arbete, men hjelpte henne med alla
slags småtjenster, skref bref för henne, hjelpte henne
med att mottaga fattigas besök, gick hennes ärenden
och läste högt för henne om qvällama. Dock var
denna tjenstaktighet alldeles frivillig. Grefvinnan och
hennes barn behandlade honom med största vördnad
och talade alltid om, hur oumbärlig han var för
dem.
Utom dessa gamla voro Ebbas två yngre bröder
närvarande. Den ene, som skulle bli student på våren,
var lång och mörk och liknade Ebba. Den yngre
var ljus med kort näsa. De voro båda artiga och
uppmärksamma unga män, som sågo ut att vara vana
vid att röra sig i hvilket sällskap som helst, men de
hade det oaktadt ingenting af denna öfverlägsenhet, som
annars utmärker unga herrar, som vilja uppträda såsom
kavaljerer. De voro tydligen uppfostrade till att icke
blott tänka på sig sjelfva, som annars är det ständiga
målet för unga herrars ansträngningar, och de visade
lika stor uppmärksamhet mot sin egen mor och syster
som mot de främmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
