Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Krohn såg frågande på Ebba och derifrån
på Hedvig.
»Jag är inte så lätt att träffa», återtog Ebba.
»Hon är för vacker», skrek nu Hedvig som i en
stridslur.
Denna upplysning behagade den gamla damen.
Hon nickade gillande till Hedvig, tog Ebba under
hakan och såg på henne, och så skrattade hon så, att
det kluckade i henne.
»Ja, hon är vacker, — och hvad bättre är», — här
böjde sig den gamla tätt intill Hedvigs öra, — »hon
är så god, — god, — förstår ni?»
Jo, Hedvig förstod det så väl och flyttade sig
närmare den gamla. Hon fick också lust att vara
vänlig mot en, som alla andra ansträngde sig att
underhålla, och det var något nytt för Hedvig. Hade hon
varit ensam, skulle hon säkerligen funnit henne
ganska besvärlig och snart förlorat tålamodet.
»Frökens far är kanske artist?» frågade
kammarherren. Han satt och vred på sin förgylda snusdosa.
»Nej, han är häradshöfding», svarade Hedvig.
»Ja, utan tvifvel är den juridiska banan en
mycket säkrare väg än artistens nu för tiden», anmärkte
han. »En artist har ju bara sitt geni att lefva af,
— en ganska doutable inkomst i dessa dagar.» Han
tog en pris ur dosan. »Hvaremot alla embetsmän,
och kanske framför allt juristerna, ofta verkligen ha
en lysande carrière framför sig.» Detta sista
illustrerade han med att snusa mycket högt och bullersamt.
Hedvig tänkte på sin fars »lysande carrière», hur
han hade suttit med samma knappa inkomster år från
år, och hur han med hvarje år förmådde arbeta min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
