Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mors syster. Ja, så der skulle man se ut då för att
bli beundrad.»
Ett annat porträtt var: »min farfarsfar,
rikskansleren», — ett tredje var porträttet af en rysk prins:
»min svärfars gode vän», — och så var det hela
tiden.
Hedvig rörde sig bland bilder af idel storheter,
som hörde eller hade hört till familjens förtrogna
vänner, och grefvinnan presenterade dem lika naturligt
och enkelt, som om en annan skulle ha sagt: »Min
svåger, hökar Pettersson.»
Der stodo ett par stora kinesiska krukor med
växter — dem hade grefvinnans farbror haft med sig,
då han var ambassadör i Kina, och denna lilla
förvridna, förgylda, förtrollande luktflaska, den var en
gåfva af Marie Antoinette sjelf till en af grefvinnans
slägtingar, som var minister vid franska hofvet.
Slutligen föllo Hedvigs ögon på ett damporträtt
från en mera modern tid. Det var en ung brunett
dam med håret nedkammadt i gardiner och klädd i
ett urringadt, gult snibblif.
»Det är ju — det är ju?» frågade Hedvig
tvekande.
»Jag, ja!» svarade grefvinnan. »Det var en
smaklös och komisk drägt man bar då för tiden, och ändå
tyckte vi sjelfva, att vi voro mycket fina.» Hon
skrattade.
Hedvig var nära att säga: »Ni var förtjusande,
— förtjusande!» men hon vågade icke. Hon stod
blott och såg på de själfulla ögonen och på det friska
unga ansigtet med det lyckliga uttrycket och vände
sig sedan för att kasta en flyktig blick på grefvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
