Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de små mustascherna, och denna näsa, denna förtjusande
näsa! — Hedvig öppnade ögonen vidt i mörkret. —
Jo, det var ju Ebbas kusin, han, hvärs porträtt hon
hade sett i albumet.
Hon log ännu åt det i mörkret, så vackert var
det. Så försvunno alla bilder, och hon somnade.
Dina Kallerström hade förlorat sina föräldrar, när
hon var tolf år.
Det hade varit ett olyckligt äktenskap, som
slutade med en half skilsmessa. Dina ärfde en liten
förmögenhet efter dem och fick sin fars kusin till
förmyndare, en man, som var gift med en strängt
pietistisk fru. I detta hem blef Dina uppfostrad de
följande tre åren och lärde sig under den tiden, att
denna verld är en förskräcklig jämmerdal, der det
onda har öfverhanden, och der frestelser lura på
menni-skorna i alla former och färger. Det gäller att
hvar-ken se till höger eller venster, utan gå sin väg fram
som en, som är död för verlden.
Nu låg det emellertid i Dinas natur, att det, som
hon helst af allt hade lust till, var att se till höger
och venster, ja, vrida nacken alldeles ur led för att
se sig om, i fall hon kunde komma åt det, och både
hon sjelf och de andra gjorde stora ansträngningar,
för att hon skulle passa in i det hem, hon hade
kommit till.
Ibland lyckades det henne också, men det var
mera en roll, hon tvang sig att spela. Hon gick då
med nedslagna ögon och sade till sig sjelf: »En ung
flicka med ett vackert ansigte, men en sträng, nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
