Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dina spände sina hvita fingrar omkring sin venstra
öfverarm.
»Jag skall nog skaffa mig ett en gång, men jag
köper det inte, förrän jag får råd att köpa något som
är riktigt vackert.»
»Och så gifter du dig med en kung?» sade Maria.
»Jag gifter mig inte ännu på många år, om jag
också kunde få kejsaren af Kina», sade Dina och
började vifta sig med en kinesisk solfjäder. »Att gifta
sig är att gå i fängelse, men jag vill ha min frihet,
en lång, härlig frihet till att älska hvem jag vill.»
»Kallar du det frihet?» frågade Maria och satte
lornjetten till rätta. »Så snart menniskor äro
förälskade, äro de inte fria längre, då äro de ju förhexade
och sitta jemt och glo åt samma håll. — Nej, friheten
ligger i att vara fri i sitt hjerta och kunna gå och
komma hvar man vill, utan att sakna någon och utan
att"längta efter någon.»
»Och jag tycker, att det värsta af allt är att längta»,
svarade Dina. Hennes ögon fingo detta svärmiska,
drömmande uttryck, som de antogo, när hon följde
sina egna tankar. »Jag kan längta så, att mitt hjerta
kan spricka sönder, men jag vet, att det som jag får,
aldrig är det jag längtar efter. — I går längtade jag
efter vindrufvor, så att jag kunde förgås, och midt i
snöyran gick jag ut och måste gå i sex bodar, innan
jag fick några. Så kom jag hem och klädde om mig
och satte mig till ro för att äta dem. Då jag hade
ätit ett par, smakade de mig inte längre. — De stå
der vid spegeln. — Vill du ha dem?»
»Tack!» Maria nickade, men rörde sig icke. »Jag
skulle ha vetat på förhand, att de inte voro besväret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
