Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maria, och hennes mun h viskade tydligt: »Det är
han, — E.»
Ja, det var verkligen skådespelaren Erikson, som
hade bjudit upp henne. Hon skulle dansa med honom.
Dina såg noga på honom, men hon hade ett sätt
att kunna mönstra menniskor, utan att de märkte det.
— Han motsvarade icke hennes föreställningar.
Då hon hade sett honom på scenen, var han i
brunett mask och bar små svarta mustascher. I
verkligheten var han mjölblond och hade intet skägg.
Hans fullkomliga gentlemanna-manér, som så mycket
hade intagit henne på scenen, kunde hon icke heller
riktigt återfinna, fastän han hade en vacker figur och
rörde sig bra. Det var kanske på hans toalett det
berodde. Hans frack var betänkligt snäf och blank i
sömmarna, och handskarna voro icke nya.
Emellertid förde han henne med mycken
ridderlighöt till en stol och stälde sig bakom den. Så snart
musiken spelade upp, böjde han sig öfver henne och sade:
»Jag har sett fröken förr. — Fröken satt en q väll
i oxögat, då vi spelade ’Ett glas vatten’.»
»Alldeles riktigt», svarade Dina. »Det är moster,
som alltid vill sitta i oxögat, och då ses man ju så
tydligt från scenen.»
»Ja, man ser alla, men man mins inte alla»,
svarade han. »Tro mig! I det rörliga lif, vi föra, är
det blott få ansigten, som inpränta sig i ens minne.»
Dina blef riktigt förlägen. Det hade aldrig händt
förr. Hon viftade sig och kunde icke finna ett svar.
»Man är så tacksam för hvarje vackert minne»,
sade han, men han sade det på ett mycket
vördnads-fullt och artigt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
