Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mängden, dess mer ha vi också behof af ensamhet.
Ni, till exempel, min fröken! — Ni visar er för mig
i en ljuscirkel, innanför hvilken visst ingen ostraffadt
sätter sin fot.»
Nu var det åter deras tur att dansa ut, och Dina
var glad derför, ty hon visste icke, hvad hon skulle
svara.
»Sväfvande genius»,hviskadehan, medan de dansade.
Dina kände det, som om hon plötsligt blef en
vida mer betydande personlighet än förr. Hon var
bestämdt en märkvärdig, gåtfull, kombinerad natur,
som ingen riktigt förstod. Hon fick ett halft
drömmande uttryck i ögonen och en värdig melankoli öfver
sin hållning, medan hon med ett litet nedlåtande
leende på läpparna lyssnade till Eriksons beskrifning
öfver henne sjelf.
Då dansen var slut och hon gick genom dörren,
lätt stödd mot Eriksons arm, som om hon var trött,
stod Maria der för att fånga henne. Hon ville höra,
hvad Dina tyckte om skådespelaren, men Dina böjde
blott hufvudet för henne med ett frånvarande leende
och lät sin herre följa sig till buffeten och derifrån
till en soffa i ett litet sidokabinett, der de under hela
nästa dans diskuterade skådespelets betydelse, qvinnans
ställning, talangens strid för att komma fram,
popularitet och sjelfständighet och andra småsaker.
Dina var uppbjuden till den dans, som under
tiden försiggick, af en af de äldsta skolpojkame, men
då han ändtligen med andan i halsen hade uppspårat
henne i det lilla kabinettet och triumferande bockade
sig för henne, svarade hon: »Goda herr Svanberg, jag
år så trött. Låt mig få sitta denna dans?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
