Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var nöjd, ja, hon var nöjd, men hon kunde icke riktigt
smälta, att både Maria Heller och Hedvig voro satta
framför henne i svensk skrifning. Kunde det då finnas
något bättre än det korrekta?
Hon vexlade telegrafiska blickar med modem,
och strax derpå seglade fru Fransson bort till Huldas
plats för att öfvertyga sig om sin dotters triumf.
Berta satt och grät tårefloder öfver den rad med
B och Bc, som hon nigande hade mottagit. Med
bästa vilja hade man icke kunnat utmärka henne på
något sätt. — Det var dock ett slags tröst, att
föreståndarinnan klappade henne på hufvudet, då hennes
mor kom för att taga afsked och sade:
»Vår kära lilla Berta! Vi komma att sakna henne
så mycket; men något läshufvud är hon inte.»
Närmast Huldas kom Maria Hellers afgångsbetyg,
hvaremot Ebba hörde till medelmåttorna.
Då alla hade kommit någorlunda i ordning, steg
rektom fram fftr att hålla afskedstalet. Han var en
lång, mager man med grått hår och ett litet grått
helskägg. Han var känd som en rättvis och bestämd
man, som aldrig närmade sig någon af sina
underordnade på något innerligare sått, men man kunde
vara säker på att i honom finna en opartisk och
rättänkande domare.
Han hade nyligen blifvit enkling och hade under
en längre tid icke visat sig i skolan.
Då han steg upp i katedera, blef det dödstyst i
bönsalen.
Längst fram sutto de minsta flickorna och sågo
med stora uppmärksamma ögon upp emot honom.
Bruna och blå ögon, glada och förgråtna ansigten,
H. Nyblom. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
