Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rektorn talade om de unga, som nu skulle ut i
verlden. Ingen visste, hvad framtiden bar i sitt sköte,
ingen visste, hvad deras öde skulle bli. Här i skolan
hade lärare och lärarinnor gjort sitt bästa för att
upptäcka hvars och ens särskilda anlag, för att
uppmuntra dera och varna dem vid olika tillfällen. —
Nu öfverlemnades de till friheten, till att sjelfva
bestämma öfver sin tid och sina krafter. Han bad dem
blott minnas, att friheten endast var oss gifven för
att användas till nytta. På ett eller annat sätt
skulle vi alla tjena menskligheten, och det var af
vigt, att de unga, som nu gingo in i detta
gemensamma arbete, skulle vara uppmärksamma på att väl
förvalta det pund, som var dem anförtrodt. — »En
lärares eller lärarinnas största glädje», sade han, »är
den att höra, att de qvistar, som de ha inympat, en
gång bära frukt».
Han ville nu tacka dem alla — gråten och
snyftningarna blefvo allt högljuddare — för all flit,
lydnad och intresse, som de ådagalagt i skolan, och
han hoppades, att de alltid under lifvets vexlande
öden skulle bevara ett vänligt minne af sin första
ungdomstid, af skolan och dess lärare.
Man grät tyst och snyftade högt, och några af
de små, som icke blifvit uppflyttade, funno
stämningen sympatisk för sin egen enskilda förtviflan och
tjöto af hjertans lust.
Ännu var det starka näsputsningar rundt omkring
i salen, då orgeln böljade spela och lärarinnan, som
satt der, upptog psalmen.
Alla reste sig och sjöngo: »Oss välsigna och
bevara —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
