Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu en stund såg Hedvig Ebbas hvita halsduk
fladdra i luften, — så svängde tåget, och den försvann.
Sofi skulle också söderut. Hon kom bredvid sina
två systrar, alldeles bakom fadern. De hade i all
hast ätit middag tillsammans på hotellet och sågo
alla glada och upprymda ut. Der väntade ännu Sofi
den glädjen, att Berta, lilla Berta sjelf, stod der
nere med en blomsterbukett. En hel mängd
skolflickor skulle resa, och så hade hon följt med och
hade köpt en bukett på vägen, då de andra köpte
blommor. Hon kunde ju alltid hitta på någon att ge
den åt.
Sofi med sin familj kom .så rakt på henne, att
Berta räckte fram buketten och sade:
»Vill du ha denna med dig, Sofi!»
»Ack, hvad du är rysligt söt och vänlig!» utbrast
Sofi och kysste henne. Hon blef så rörd, att hon fick
tårar i ögonen.
»Pappa! — Emmy! — Laura! Får jag presentera
er en af mina mycket goda väninnor!»
Berta neg och vippade med ögonhåren.
Sofis far och systrar helsade flyktigt.
De hade brådt att komma in i kupén.
Då de sutto der inne, sade Sofi till systrarna:
»Far hon inte söt?» och hängde sjelf ut genom
fönstret för att se efter Berta.
»Vi observerade henne verkligen inte vidare», var
det kallsinniga svar hon fick.
»Men så se då!» Hon skuffade fram dem till
fönstret. »Hon der borta med de ljusblå banden på
hatten och den svarta sammetsjackan. — Hon står
der mellan fyra andra flickor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
