Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon, liksom de flesta andra, talade icke hela
sanningen, då hon refererade sin historia. Det var
nem-ligen icke så mycket hon sjelf som snarare den
ärevördige pastor Kiselstedt, som länge hade öfvervägt,
om han skulle våga taga henne till hustru, och då
, det blef afgjordt, togs han egentligen med
öfver-rumpling.
Han var en enkling på femtio år, då han en
sommar träffade den nittonåriga Hulda och hennes
mor på besök bos fru Franssons gifta dotter i
Norrland. Pastor Kiselstedt hade året förut förlorat sin
hustru, »sin lilla rara Johanna», som han kallade
henne, och sörjde henne verkligen uppriktigt, så mycket
som han öfver hufvud taget kunde sörja, något som
han icke just hade mycket anlag för.
Han var en man, hvars runda, rödblommiga
an-sigte och runda lilla figur vittnade om godt lynne
och goda inkomster, och fru Fransson utsåg honom
genast vid första ögonkastet till ett offer för en af
sina ogifta döttrar.
Hon öppnade sjelf striden för hans eröfring med
att se på honom med moderlig ömhet, lägga handen
på hans axel och säga med eftertryck:
»Jag vet af erfarenhet, hvad det är att vara
ensam om att uppfostra en barnskara!» — En flyktig
blick mot himlen och något som närmast liknade ett
reeigneradt och bittert leende ledsagade denna
anmärkning.
Pastor Kiselstedt suckade, kastade en till hälften
förskräckt sidoblick på frun med sina runda, ljusblå
ögon, och böljade snurra tummarna på sina
hopknäppta händer om hvarandra, en rörelse, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
