Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»mor Hulda», som de kallade henne, vände ryggen
åt dem.
De två äldsta kommo hemifrån redan året efter
Huldas giftermål, och de fyra andra voro inne i en
skola under hela läsåret och hade informator om
sommaren, så att de hade den minsta möjliga beröring
med Hulda. Hon afskydde barn, i synnerhet pojkar,
och var derför särskildt lätt om hjertat denna vår, på
alla hennes mans söner lemnat hemmet.
»Det är utomordentligt begåfvade barn!» upplyste
hon Maria. »Den äldste är löjtnant och blir bestämdt
— oss emellan sagdt — en annan Moltke. Han är,
rent ut sagdt, född till ett militärgeni. — De två näst
äldsta äro på ett kontor i Hemösand, och deras principal
har ofta sagt, att han verkligen inte vet, hur han
skall kunna reda sig utan dem — en
samvetsgrann-het, en ordning! — nå ja, det var inte min önskan,
att de skulle gå handelsvägen, men penningefursten
är ju inte heller att förakta, och man kan vänta sig
allt af deras duglighet. — Anton, vårt fjerde barn,
reste till Amerika. Det var hans fars stora sorg, men
han var en af dessa fantastiska, äfventyrslystna naturer,
som behöfva pröfva sina krafter i stora förhållanden.
Han fick då också genast en lysande anställning i
New York, så att alla bekymmer för hans framtid äro
lugnade.»
»Och de två yngsta?» frågade Maria, »De ha väl
också fått lysande anställningar?»
Hulda såg skarpt på henne.
»De äro studenter, men om somrarna äro de
informatorer i två af landets förnämsta familjer, så att vi
måste, tyvärr, afstå från den glädjen att se dem hemma.»
H. Nyblom. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
