Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
^____
»Jaså, ni kan sitta och se på något, som ni anser
vara en synd att utföra», frågade Maria. Hon fästade
fortfarande ögonen på Hulda.
»Jag har inte klart för mig, om skådespelet i och
för sig är en synd», svarade Hulda», »men jag kan väl
inte annat än anse det vara ett förskräckligt — ett
förskräckligt — lif för en ung flicka att qväll efter qväll
falla i armarna på än den ena och än den andra unga
herrn.»
»Och jag skulle anse det vara mycket
förskräckligare att hvarje qväll falla i armarna på samma
gamla prost.»
Maria lade armarna i kors och såg utmanande på
Hulda.
Prostinnan rodnade ända upp till sitt grågula
hår och sade derpå med darrande röst:
»Skall det vara en förolämpning mot mig
sär-skildt eller mot äktenskapet i dess helhet?»
»Ingendera delen», svarade Maria och drog på
munnen, »det skall inte vara någon förolämpning. Jag
uttrycker bara min tanke om saken, och den är, att
om det fins någon poesi i kärleken, så lefver den
bara utanför äktenskapet. Ni skulle se Dina! — Hon är
nu — låt mig se — trettio år, men hon ser ut, som
om hon vore aderton. Det är en friskhet, ett behag,
ett lif och en inspiration öfver alla hennes miner och
rörelser. Hon har varit förälskad så många gånger, att
jag för längesedan upphört att notera det, men hon gör
med kärleken som kloka menniskor med apelsiner. Hon
suger bara ut saften och kastar bort resten, — på det
sättet kan man äta många.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
