Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nit en skatt. — En månad efteråt upptäcker man, att
hon läser ens bref, dricker af ens uppslagna vinbuteljer
och gömmer en gardist i skafferiet. — När man inte
kan vara säker på en tjenstflickas karaktär förrän efter
vissa månader och år, hur kan man då gå och försvälja
sig till en hustru — eller en man för hela lifstiden,
innan man har försökt att lefva tillsammans med dem?
Yi känna minsann inte hvarandra längre än till tänderna,
innan vi ätit åtskilliga kappar salt tillsammans, och när
vi då finna, att måltiden inte smakar oss, ska vi ändå
till vår dödsdag fortsätta kompaniskapet, derför att en
prest har läst öfver oss och vi äro inskrifna i samma
kyrkbok. Nej tack! — Menniskor, som ha sitt sunda
förnuft, borde sannerligen inte med öppna ögon kasta
sig i ett sådant elände! Man borde ha en pröfvotid,
som kan förlängas och förkortas efter omständigheterna,
— men för alltid! Man skall aldrig säga aldrig och ännu
mindre säga alltid. Jag säger som det stod i en visa,
som Dina sjöng, när hon var tjugo år: Ces serments
pour la vie, — je m’en ris!»
Hulda hade stillatigande hört på Marias
utgju-telser. Då hon hade slutat, yttrade hon blott med
sammanbitna tänder:
»Och barnen?»
»Ja, der ha vi just den brinnande frågan»,
svarade Maria ifrigt. »Det är ett af de problem, som äro
svårast att lösa, och som ändå absolut kräfva en
lösning. Jag kommer just nu från en serie
föreläsningar, som jag har hållit om: ’Samhällets
förpligtel-ser mot de oäkta barnen.’ Ni kan se, här!» Hon
öppnade den tidning, hon läst i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
