Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På repetitionerna var hon mycket rädd, och den
blekhet, som var öfver henne, i förening med hennes
ovanliga skönhet gaf en qvinlig vältalighet åt hela
hennes person, som man lofvade sig något af. Hon
var ju ännu så ung, men just derför skulle hon kunna
passa till denna roll.
Emellertid blef hennes debut alldeles utan verkan.
Då hon omsider befann sig på kungliga teaterns
tiljor med deras traditioner, var det, som om alla gamla
teaterfördomar togo henne helt och hållet i sitt våld.
Hon spelade ju Shakespeare, hon var en förnäm dam!
— Och så deklamerade hon med ett patos, som skulle
ha anstått den mest salvelsefulla predikant, och den
varmblodiga Julia, hvars hela väsen går i ett
passio-neradt allegro, blef en högtidlig, tråkig dam, som
höll på orimligt länge med att komma igenom alla
de fem akterna till sin slutliga död och under-
gång.
Under de första akterna satt Maria andlös och
röd och kastade förstulna blickar omkring sig för att
se, hvad verkan det gjorde på publiken. Hon sjelf
var icke nöjd, men hon hoppades alltjemt, att när de
starka effekterna riktigt skulle bölja, skulle Dina visa
sig sådan, som Maria kände henne. Men Maria
väntade förgäfves.
Ju mer tragisk konflikten blef, dess mer
deklamerade Dina; också hennes ställningar voro så
teatraliska och besynnerliga, och det enda, hvari hon
lyckades, var det, att hon var vacker, mycket vacker,
i sin hvita atlas-renässansdrägt, broderad med gult silke,
och sitt blanka, lockiga hår omkring den skönt
formade halsen.
H. Nyblom.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
