Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid sitt sybord för att studera dem. Hon hade läst
i ett par, då hennes ögon föll på något, som gjorde
ett plötsligt intryck på henne. Hon lät tidningen
falla och lutade hufvudet tillbaka mot stolsryggen.
Hon slöt ögonen och förvred sitt ansigte som i
gamla dagar, när hon skulle till att gråta, och så
började tårarna droppa ned på kinderna.
Det ljöd hastiga steg i trappan och bakom henne.
Det var hennes man. Han var en medellång, välväxt
karl, med kortklippt, rödbrunt hår och ett par goda,
vänliga grå ögon.
»Men Sofi», sade han och stannade, »g^ter du?»
Sofi öppnade ögonen och såg mycket
olyck-lig ut,
»Ack, Otto, Berta är död», sade hon och slog
med handen på tidningen.
»Berta?» upprepade hennes man, »hvilken Berta?»
»Min gamla skolkamrat, — hon, som jag så ofta
talat med dig om. — Kära du! — Ni herrar minnas
då ingenting. Berta Anderson h
Hennes man blef stående och skakade stillatigande
och begrundande på hufvudet.
»Kan du då inte komma i håg», sade Sofi och
torkade sin näsa och sina ögon, »kan du inte komma
i håg, att jag har berättat dig om en flicka, som gick
i samma klass som jag, som var det sötaste, jag har
«ett. Då vi kallade vår Berta för Berta, var det ju
derför, att jag alltid tänkte på den der Berta som
den sötaste flicka, jag visste.»
»Jo, — nu tror jag, att jag mins det», sade han
och knäppte med fingrarna. »Men du har ju aldrig
sett henne sedan eller haft något vidare att göra med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
